9 november samlade SMTF ett antal deltagare från sjöfartsbranschen för att diskutera elektrifierade båtar och laddstolpar i marinmiljö, frukostmötet ledde till flera intressanta inspel och kom att handla en hel del om infrastruktur kopplat till sjöfart.
Frukostmötet inleddes av Patrick Anderberg, NoPicNic/ESEA. Han började med att presentera industridesignbyrån NoPicNic som arbetar mycket med framtidskoncept, bland annat inom sensor- och ljudteknik men även kring medicinska lösningar.
Patrick berättade sedan om ett antal pågående projekt, bland annat Taking Charge, som handlar om trådlösa laddstolpar som integreras i stadsmiljö och ska fungera både för att ladda bilar och agera reservtank ifall elen slås ut i närliggande fastigheter. Med hjälp av bland annat Chalmers förväntas man testa en laddstolpe redan under första kvartalet 2019 i Göteborg. Idén är att också utveckla konceptet för marin miljö vilket ledde till en hel del diskussioner om hur detta ska kunna genomföras praktiskt.
Nästa punkt var ESEA som passande nog arbetar med bland annat laddning av marina fordon. Patrick berättade att man där undersöker utvecklandet av en marin fordonsstandard baserad på bilstandarder och som ska följa internationella miljömål och lagkrav. Holland och Norge nämndes som exempel då båda länderna väntas ha fossilfria kanaler respektive färjor redan 2025.
Ett ytterligare projekt som nämndes var V-Banan, där ESEA tillsammans med Stockholms stad undersöker möjligheten att med hjälp av en vattenväg i Stockholm ersätta 100-tals dagliga lastbilsrutter. Patrick påpekade att man tror på eldrivna fartyg men menade att det kräver förbättrad ny infrastruktur och där farkoster, laddstationer, drivlinor och laddning alla är viktiga delar för att få detta att fungera.
Patrick hann även med att presentera ett tredje projekt som berörde ljudvolym och kallades för Tysta Pråmar. Ljud från båtar anses vara ett stort problem för Stockholm och dess invånare vilket gjort att man undersöker om det finns sätt att påverka ljudvolymen från dagens fartyg. Av förklarliga skäl ledde detta till en del diskussioner, där samtliga deltagare var överens om att kajer och annan infrastruktur måste kunna användas för dess ursprungliga syfte.
”Kajerna är inte längre till för båtarna utan för flanörer, glasstrappor och kaféer. Båtarna ska inte bullra och det ska helst inte finnas serviceverksamhet, det fungerar inte. Man kan inte både ha kollektivtrafik och endast glasstrappa. Det är samma problem i Göteborg som i Stockholm.”
Det konstaterades att vid planerandet av kustnära bostadsområden glömmer man oftast bort att en brygga behövs för båttransporter, vilket gör att det blir väldigt svårt att i efterhand försöka koppla båtkommunikationer med annan kollektivtrafik. Bristen på politiska lösningar var något som diskuterades och man konstaterade att de som idag åker båt till jobbet är otroligt tuffa sett till förutsättningarna.
Nästa talare var Gustav Myrsten, Rederi AB Ballerina. Han berättade om SL:s linje 80 – ”Sjövägen”, en pendelbåtlinje som man sedan 2013 trafikerar i Stockholm mellan Nybroplan och Frihamnen. Trots en uppåtgående trend där man 2005 hade omkring 100 000 passagerare per år och 2018 räknar med över 1 miljon, uttryckte han en frustration över uteblivna satsningar från politiker.
Gustav presenterade sedan Rederiets olika båtar och konstaterade att utmaningen är att hitta båtar som klarar av att gå i is. Ett stort fokus låg på M/S Sjövägen, en elektrifierad färja som stod klar just innan valet 2014. Den 100 procent eldrivna båten har fungerat nästintill felfritt sedan start, vilket antagligen beror en hel del på dess dyra batterier menade han. Samtidigt är underhållskostnaderna i princip obefintliga:
”Jämför man kostnader är det mycket billigare än dieseldrift men kapitalkostnaderna är inte det. Man får mycket diesel för 5 miljoner”
En möjlig och finansiellt gångbar lösning som nämndes var att köpa in flera eldrivna båtar som alla kunde laddas i kajen. Idag har man laddare ombord på fartyget vilket också gör kostnaden högre, även om man kan använda laddaren också för att värma upp båten.
”Har man laddarna på land kan man få ner kostnaderna.”, konstaterade Gustav.
Dagens sista talare var Fredrik von Elern, verksamhetsansvarig SMTF. Han berättade kort om kommande aktiviteter, som besöket hos Rolls-Royce och Norshipping. Fredrik presenterade sedan Celeste-programmet och beskrev detta som ett samlingsnamn för en vision av en arbetsbåt/arbetsfartyg som är multifunktionell och fossilfri.
”Egentligen vill vi inte bygga båten, däremot driva vår verksamhet kring visionen och hålla frukostmöten, seminarier och workshops på teman kring detta. Vi ser en fördel i att samla erfarenheten i Celeste.”
Även innovationsplattformen Sargasso fick en del utrymme och som Fredrik berättade är idén att plattformen ska fungera som ett matchmaking-verktyg mellan olika aktörer för att lösa gemensamma utmaningar och behov. Fredrik tryckte sedan på vikten av goda samarbeten:
”Om man tittar på Sverige som sjöfarts/marin-nation är vi tyvärr långt efter våra grannländer, men jag tror vår styrka ligger i det mindre segmentet (fartyg/båtar, reds anm.) för där finns möjlighet att genom nationella regler utveckla lösningar och sedan gå internationellt, det är väldigt viktigt med samarbete.”
Eftersom Nimbus Boats tvingades ställa in sin medverkan avslutades frukostmötet något tidigare än först planerat. Detta hindrade dock inte deltagarna på plats från att mingla och fortsätta diskutera konkreta frågeställningar och lösningar och i helhet får frukostmötet ses som väldigt lyckat.
Missa inte våra kommande evenemang, du hittar all information under vårt kalendarium