Uppdrag Marinteknik är en ny intervjuserie där du möter SMTFs medlemsföretag, styrgrupp och operativa grupp med fokus på omvärldsbevakning och informationsspridning. I den andra delen möter du Kjell-Åke Andersson, ingenjör på RISE.
Hej Kjell-Åke!
Vem är du och vad gör du idag?
Jag heter Kjell-Åke Andersson, är ingenjör och har jobbat på RISE sedan 1991. Jag har bland annat jobbat mycket med beständighetsprovning, först med UV-åldring vilket sedan svängde över till korrosion. Under åren har jag vid sidan av provning även hållit på med utveckling av flera av våra utrustningar. Jag har då byggt nytt, byggt om eller anpassat dem för att få vissa saker att prestera bättre men också för att kunna utföra andra saker t.ex. för att möta speciella önskemål och behov.
Gäller det utrustning kopplat till arbetet med korrosion?
Inte enbart korrosion utan även UV-utrustningar bland annat. Ibland går det inte få det vi behöver av leverantören eller också är det för dyrt eller tar för lång tid och då har vi fått anpassa själva. Vi har ibland också kunnat hitta en samarbetspartner som tillsammans med våra direktiv har kunnat bygga och utveckla det vi vill.
I samband med att jag började arbeta med utrustning och metoder för korrosionsprovning blev jag efter hand engagerad i standardisering när det gäller atmosfärisk korrosion, SIS/TK146/AG2661. När det gäller just korrosionsprovning har vi under åren dessutom fått flera frågeställningar som specifikt rör marin miljö. Vi har då känt att vi haft lite brist på erfarenhet kring området samtidigt som vi noterat att det många gånger saknas standardmetoder specifikt för korrosion i marina miljöer.
Vad beror det på?
Ärligt talat vet jag faktiskt inte, krav och behov kanske inte har kommit fram i tillräcklig omfattning. Ett generellt problem beträffande provningsverksamheten för oss som institut, är att vi inte äger problemen och frågeställningarna utan de finns ute hos konstruktörer, tillverkande företag etc.
Genom åren har vi diskuterat huruvida vi borde satsa på att lära oss mer om korrosion i maritima sammanhang för att kunna erbjuda mer anpassad forskning och provning. Dessa funderingar sammanföll ganska bra med att RISE började arbeta med partnerskapet för KMRIC (Kristineberg Marin Research and Innovation Center) uppe på Skaftö. Eftersom verksamheten där har en fungerande infrastruktur kopplad till havet såg vi redan vid invigningen 2018 att detta var en jättemöjlighet. Närheten till havet utomhus och tillgång till havsvatten från två olika djup i labbmiljö gav oss en unik möjlighet att kunna utveckla ett bra erbjudande.
Sedan drygt ett år tillbaka har vi etablerat ett labb där uppe (på Kristineberg, reds anm.). Tillsammans med våra RISE-kollegor på enheten för Biologisk Funktion har vi även tillgång till en facilitet utomhus. Mer specifikt handlar det om en ponton där vi under denna har möjlighet att exponera prover naturligt i havet. På pontonen har vi också provstativ där vi kan hänga upp paneler, eller provobjekt av olika material och ytbehandling för att simulera havsnära miljö. Pontonen ger oss möjlighet att simulera tre zoner; nedsänkt, splash-zon och i luft havsnära.
Vad innebär det här för fördelar konkret, är det fler variabler att förhålla sig mot om man tänker standardisering?
Ja. Vi kan erbjuda exponering enligt de metoder som redan finns men även ta fram anpassade metoder efter behov. De flesta är intresserade av livslängd och om deras material eller ytbehandling fungerar överhuvudtaget i en specifik miljö. Då vill man självklart kunna simulera den miljö som är aktuell och relevant. Har du en byggnation eller konstruktion som innehåller metalliska material eller har metallisk ytbeläggning som ska vara havsnära, då är det ju bra att kunna simulera just den miljön. Är det i stället en konstruktion/ytbehandling som ska vara i kontakt med eller nedsänkt i havet har man andra förutsättningar vilket vi också klarar att möta. När man sedan beaktar ett material/ytbehandling i ett livslängdsperspektiv, då är det av intresse att kunna accelerera förlopp för att med acceptabel precision kunna prediktera vad som händer över tid. Med detta sagt är det därför en fantastisk möjlighet vi har på KMRIC.
Det som är lite unikt är att vi i vårt labb också har en konventionell korrosionskammare där man kan köra cykliskt och ganska stringenta cykler. Det vill säga man kan reglera fukt och temperatur och även kontaminera provobjekten med hjälp av naturligt havsvatten. Det ger oss möjligheter att utföra försök i syfte att ta fram metoder som är accelererande på ett representativt sätt. Vi har även byggt ett antal doppriggar för nedsänkning och växelvis nedsänkning som möter de standarder som finns för marina miljöer.
Ni har möjlighet att genomföra de olika testerna i Kristineberg då?
Ja och vi har också möjlighet att utveckla detta genom att i labb kunna mäta och styra olika parametrar som har inverkan på korrosionen. På det viset kan vi skräddarsy metoder men också simulera olika scenarion som kan vara intressanta. Tanken är att vi ska bedriva både tillämpad forskning och utveckling men samtidigt att det ska leda fram till testmetoder för verifiering.
Eftersom vi har kontinuerlig tillgång till strömmande havsvatten inomhus kan vi simulera korrosion under dessa förhållanden. Dessutom har vi utrustning för att mäta elektrokemiskt och till denna har vi även en multiplexer med 8 kanaler. Det innebär att man kan utföra såväl multipla försök på ett enskilt material som försök med fler material samtidigt, eller under olika förhållanden för ett eller flera material. Parallellt har vi satt upp ett litet ”spegellabb” på RISE i Borås där vi har möjlighet att köra elektrokemi och även dopptester framgent för att då kunna studera metoderna i ett tidigt skede och kontrollera mer kontinuerligt. Tanken med spegellabbet är att vi i nuvarande skede ska kunna experimentera och ta fram metoder i Borås som vi sedan kan applicera på KMRIC.
Satsningarna på det maritima området är något som ökar, inte bara i Sverige utan också globalt. Hur står RISE erbjudande i förhållande till övriga världen?
Jag tycker att vi står oss ganska bra men vi måste bli ännu bättre på att koppla an till övriga RISE så att vi har ett ännu bredare erbjudande. Med tanke på den relativt korta tid vi har verkat har vi däremot utvecklats bra och vi är hittills i år med i fem olika projektansökningar med marin anknytning. Flertalet av dessa är kopplade till energisektorn inom våg- och vindkraft men det finns även andra delar som har med fartyg och sjöfart att göra. Nämnas kan också att det finns en divisionssatsning inom Material och Produktion på RISE som kallas Blå tillväxt 2020 där utvecklingen av nuvarande verksamheter inom korrosion och anti-fouling kommer att fortsätta. Samtidigt pågår ett stort arbete på att utveckla en verksamhet för mikrobiell korrosion.
Med tanke på intresset och arbetet som redan pågår i Kristineberg, finns det en plan framöver för hur verksamheten ska se ut?
Att vidareutveckla de metoder vi redan realiserar samtidigt som vi fortsätter arbetet med att ta fram nya. Detta gäller även utrustningarna och allt annat vi arbetar med. Vi vill också utveckla kunskap och förmåga beträffande elektrokemiska test. Det är intressant både för oss men också för andra att i ett tidigt skede titta på hur material och ytbehandlingar beter sig, i förhållande till utfall i accelererade test innan man skalar upp och kör färdiga produkter. Just det här tror vi är attraktivt, tillsammans med att man på labb kan kontrollera olika parametrar i grupp eller var för sig. I havet får man ta det som det är men i labbet kan man titta på specifika parametrar som väljs ut och sedan kan vi styra och kontrollera dessa vilket initialt kan innebära värdefull information.
Man kan alternera utifrån behovet?
Precis och även särskilja det som är kritiskt och inte.
Ser du någon särskild utmaning med verksamheten?
Saken är den att vi i nuläget bara är två personer som arbetar med detta och en av oss är dessutom föräldraledig. Det innebär att arbetet till stor del får ske med det vi redan har så att säga. Vi etablerade oss i Kristineberg först i april/maj under förra året men vi har redan många faciliteter där. Det handlar om att bygga upp det som finns och köra vidare och även utveckla elektrokemi som jag nämnde innan. Samtidigt pågår det diskussioner inom partnerskapet om det framtida KMRIC, en diskussion som vi inte vet hur den landar ännu. Det kan innebära större yta, kanske andra faciliteter, vi får se helt enkelt.
Verksamheten är lite avhängig beroende på hur diskussionerna slutar?
Nja kanske något men jag är inte orolig utan vi jobbar på enligt plan. Denna intervju är dock i sammanhanget en jättebra möjlighet att att nå ut och få tillgång till det vi saknar, vilket är problemställningarna och önskemålen från industrin och andra intressenter.
Ja, jag förstår det på dig som att er verksamhet är väldigt behovsstyrd och ni kan givetvis inte hantera problem ni inte känner till.
Nej, precis. Vi vill och behöver få problemställningarna till oss. Det är dock en fördel att delta i olika projekt vilket vi försöker att göra, man får då en inblick i och en förståelse för vad som efterfrågas och man får också en bild av de utmaningar och önskemål som finns.
Har du något du själv vill tillägga?
Hör gärna av er, vi öppna för diskussioner. Får vi veta vad som saknas eller vad man behöver hjälp med är det betydligt lättare att bestämma vägen framåt. Vi äger som sagt inte problemen men vi ser möjligheterna så att säga. Vi behöver industrins hjälp att få oss att förstå deras behov för att vi ska kunna hjälpa till.
Tack Kjell-Åke för din medverkan!
Är du medlem i SMTF och intresserad av att medverka i intervjuserien? Kontakta Alexander Hertzberg
Läs också:
Uppdrag Marinteknik del 1 – Fredrik von Elern, SMTF